Idag så åkte jag iväg för att vara delaktig på en ponnyridning och där tillbringade jag hela förmiddagen och kom hem frammåt 3, halv 4? På ponnyridningen gick det bra. Både Polly och Twister skötte sig fint och många barn kom och red. Jag dog lite när jag såg en pojke som var kanske 3-4år som var så sööt. När han log så visste jag inte var jag skulle ta vägen... jag skrattade nästan åt honom för så söt var han. Sånt barn ska jag också ha när jag blir stor, haha.

Väl hemma så red jag och Jennifer hästarna - Kommer ridpass inlägg snart. Båda skötte sig iallafall. Jag håller på att övertala Jennifer att skriva ett men hon är så jääääv*a sur. Får se om det går eller ej. Nu sitter vi hemma iallafall och jag tänkte ta mig en dusch... det är ju en ny dag imorgon.

vad är det för kod du använder mär du gör presentationerna av hästarna i menyn? :)

svar: Denna kod använder jag mig av :)

<a href="Länk till inlägget" target="_blank"><img src="BILDLÄNK" border="0"></a>

Idag står det ponnyridning på schemat med HARKUS. Jennifer kommer och hämtar upp mig om ett tag så åker till till Hallsta och fixar iordning hästarna. Vi får se när vi kommer hem, jag är osäker på det men det blir väl sen någon gång. Borde kanske ha ätit innan men jag tar med mig lite pengar så kanske amn kan köpa någonting där.

Jag har skrivit och berättat om mitt liv dag efter dag här på bloggen. Jag har skrivit inlägg efter inlägg om ridpass, tävlingar, träningar, skolan, kompisar, allt. Jag har öppnat upp mig i min blogg för hur jag känner för saker och ting. Jag har försökt hålla tevlig ton i alla lägen, vilket jag tycker att jag lyckats med i dom flesta fall. Jag har raderat kommentarer från anonyma som bara vill såra och förstöra. Jag har svarat tillbaka på fina underbara kommentarer om mig och mina ponnys. Bloggen har vuxit men jag är ännu inte klar.

Trots att detta så känns det som att ni vet så lite om mig och mitt liv egentligen.
Ni vet inte vilka som är inblandade, utom dom jag själv nämner. Ni vet inte vad jag tycker om saker om ting jag lämnat utanför bloggen. Ni vet inte hur jag känt inför valen jag gjort. Ni vet inte att jag vissa dagar mått riktigt dåligt medan andra dagar har jag svävat bland molnen. Ni vet inte, ni vet bara det jag vill att ni ska veta.

Jag har stora drömmar och visoner som jag vet aldrig kommer att uppfyllas, men drömma är inte föbjudet. Men allt sådant väljer jag att hålla för mig själv för jag tror att det blir bäst så. Jag önskar mig saker och jag tjatar efter saker. Jag umgås med människor som ger mig något tillbaka. Sånna som jag kan lita på och sånna som vill umgås med mig. Jag är osäker bland nya människor men frammåt bland dom jag känner. Jag är rädd för att göra fel och bli dömd efter det.
Jag kämpar för att lyckas och är stolt över det jag lyckas åstakomma. Jag är otroligt nöjd över mitt liv och skulle aldrig vilja byta med någon. Jag tror på att det du ger får du tillbaka. Ger du skit får du skit, så tror jag att det är. Jag vet att jag inte alltid beter mig som jag borde men det är det som gör mig till mig, eller? Det är mina goda sidor som gör mig omtyckt för den jag är och mina brister gör mig speciell.



Varför bloggar då jag. Den eviga frågan nästan.
Alltså jag tror att det här är en standard fråga på varje frågestund och varje gång svarar jag på den ungefär som att jag tycker att det är kul att skriva, dela med och spara inför framtiden. Men idag, just nu när jag sitter här så har jag faktiskt inget vettigt svar på den frågan. Självklart ljuger jag inte när jag säger att det är kul för det är det. Men bloggvärlden är så orättvis och missvisande så det finns inte. Ena dagen är du älskad och hyllad för att dagen efter bli kränkt och sårad. Ingen vet på riktigt men alla vet på låtsas. Alla kan och alla vet bäst. Alla härmar och alla skapar. Alla älskar och alla hatar. Det är så det fungerar med bloggar och personer bakom dom.

En sak som är säker är att jag mår bra av att blogga. Det är roligt och jag får någonting att fylla ut mina kvällstimmarna med. Jag dokumenterar mitt liv som en dagbok förutom att den här är inte låst. Eftersom den här är öppen för precis vem som helst betyder det att min text är anpassad för vilka som ska läsa den. Jag kan inte dela med mig av vissa saker som jag vet kommer läsas av personer som kommer tycka, tänka och misstolka. Ibland funderar jag på att skapa en till blogg med lås och bom där endast jag kan kolla. En mycket mer personlig om tankar och sådant som jag inte skriver här. Det skulle kanske vara någonting men ändå blir det inte av.



En sak jag är riktigt säker på det är att bloggen kommer finnas kvar. Jag kommer inte att sluta blogga inom den närmsta framtiden. Jag kommer att fortsätta tills jag helt enkelt blir less på den men som det känns nu skulle jag aldrig lägga ner den. Avsett statestik tänker jag blogga. Jag bloggar ju faktiskt inte för er, jag bloggar för mig själv och ni är bara en bonus, tolka rätt. Det är kul att se att personer läser men det är inte det viktiga. Inte för mig iallafall. Kommentarer, jo visst kul. Det är ett tecken på uppskattning. Men jag slår vad om att ingen kommenterar detta inlägg för det finns ingenting värt att kommentera och hälften av er kommer inte läsa klart hela. Ändå skriver jag det?

Ni har följt mig och mina ponnys nu ett tag. Ni har sett oss utvecklas och ni har sett när vi gjort bort oss. Men det bjuder jag på. Det kanske är dags för mig att skriva mer utförliga inlägg. Mer läsvärt? Kanske men det här är min blogg och jag ger och ni får ta. Reglerna är enkla, jag bestämmer och ni är delaktiga. Jag känner mig aldrig tvingad att blogga och jag förstår inte dom som sätter press på sig själva genom bloggen. Dom pausar och pausar och skyller på att dom inte vill känna sig tvingade att blogga? Men blogga när du vill, det gör jag. Ingen kan tvinga dig.

Men jag vill ändå tacka alla läsare som varje dag kommer in här, lämnar en kommentar eller bara kollar. Ni är guld, speciellt ni som kommenterar fina saker. TACK!


Ni har sett denna ponnyn lämna mig och ni har sett Krypton komma in i mitt liv. Ni har sett våra glansdagar och våra misslyckanden.

Bakom skärmen är jag bara Lisa Fager Bohlin, 16år, helt vanlig men ändå unik. Precis som alla andra men ändå så olik. Det är jag och det är mitt liv ni läser om. Enjoy.

Paloma -
Red henne i paddocken och hon var superfin. Började rida fram på lite volter och serpentiner. Satte igång jobbet ganska snabbt och det blev mycket förvänd galopp idag. Hon blev riktigt mjuk i munnen efter ett tag. hon brukar kunna låsa sig fast och göra så att min arm får kramp... men idag så släppte det! Hon var nästan så fin som när Helena Ström hade ridit henne på träningen förut!

Eftersom hon var så fin passade jag på att rida igenom LA:1an och jag blev lite sugen på att starta det på söndag. Hon gjorde allt klockrent förutom en fattning men då la jag in en volt och gjorde om den och då fixade hon det. Jäklar vad fin ponny hon är!

Krypton -
Red intervallträning med honom och han var galen. Han får så mycket överskottsenergi efter att han har vilat. Han studsade sig fram i traven och när han visste att det skulle vara galopp kastade han sig iväg så att jag knappt kunde hålla honom. Han hoppade runt som en tok men efter ett tag blev han trött och då gick det bättre. Jag tog mig hem till stallet precis i rätt tid för då kom regnet. Jag fick dock cykla hem i det efteråt.

Varför rider du inte Krypton på bett? :)

svar: Jag växlar båda hästarna mellan hackamore och bett. tycker att Krypton går mycket bättre på¨bettet för då får jag lättare tag i bakbenen medan på bett blir han tung och får svårt att komma under sig. Målet är att jag senare ska rida och tävla på bett men så länge han är svag i bakbenen har jag hacket. Gillar även hack för det är lätt att tränsa med och tycker det är bar för hästarna att vila munnen. Om dom går bra på det så varför inte liksom :)

Inspelningen med hästarna gick bra. Båda skötte sig toppen. Krypton skrittades det endast på men Paloma fick både skritta, trava och galoppera. Jag kan säga att Paloma var poppis. Hon blev proppad med gräs och klappad hela tiden. Jag gjorde själv inte så mycket jag höll i den hästen som inte filmades och det var knapps så jag behövde göra det eftersom det fanns frivilliga.

Jag fotade lite också så jag tänkte bjuda på dom bilderna. Blev inte så många men några stycken blev det iallafall. Krypton fick förövrigt agera ponnyridningshäst!








© Lisa Fager - www.tavlingsponni.blogg.se

Då har jag tryckt i mig mat så nu tror jag att jag orkar ännu en dag i stallet. Idag rids bara Paloma och Krypton får vila. Paloma ska ridas och paddocken och vi får se vad hon har att bjuda på idag. Det börjar nog regna när som helst men vi får försöka klara oss iallafall för ridhuset är upptaget idag och Paloma behöver det här.

Jag önskar att jag kunde säga att jag ska bjuda på bilder vilken dag som helst men så verkar det inte bli. Om det bjuds på fint väder i helgen vill jag knäppa några kort på hästarna men det känns inte som att vädergrudarna vill oss väl här nere, mörka moln täcker hela himlen.